miaforsberg

Alltså jag är ju inte den som direkt öppnar för någon, och jag söker fel på folk, hela tiden, stör mig på mkt och vill vara ifred mkt, jag vill inte prata om saker, vill inte behöva förklara saker, söker jag anledningar på varför jag ska tex lämna någon så är de upp till mig, de känns bättre för mig då, inget att göra åt..
När jag redan är på dåligt humör så har jag nog svårt att förklara saker och ting själv och ännu svårare att lyssna på någon som ska förklara nå för mig, och speciellt om de ska förklaras i detaj eller olika händelser.
Jag vill kunna leva mitt instängda liv, för mig själv, med mig själv, vill inte att någon ska säga till mig, fundera på de här, och du ställer ju fel krav där och blablabla, detta inlägg handlar inte bara om en person, utan om flera personer som är på mig uti mina val, de är väl mitt liv för fan?!
Blir bara ledsen och vill dra iväg nu och vara för mig själv, vill vara helt ensam och inte störas av någon, för då kommer jag säkert säga eller göra nå fel, störa mig på mig själv eller likanande..
Men när fan kan jag dra, vars kan jag dra? Är så less på att vara beroende av folk i min närhet, vill ha mitt egna liv, så less på att inte ha ett hem, att inte ha friheten till att göra de jag vill.. Anpassa mig efter andra är inte riktigt min grej..
Om mamma läser dehär så kommer iallafall hon vara en av dom få som vet vad jag menar, jag är en ensam varg, jag måste få vara för mig själv, jag klarar inte av folk heeelaaaa tiiideeeen!...

Jag blir bara ledsen och är lättirriterad och sur hela tiden, vill inte vara de..

Just nu kan jag ju då inte dra någonstans, min bil är trasig, jag bor hos en STOR familj, vet inte ens vars jag skulle kunna ta vägen?!, har praktik här på gården..




När praktiken är över, då lär jag dra någonstans, där jag får vara för mig själv..