Kvällar..
Nätter och dagar..
Sur och grinig är man mer eller mindre hela tiden.. och jag är tydligen inte ensam om de.. jajja..
Gårkvällen var helt kul, var ut med ett gäng gamla kompisar, släpade med mig Lill-Mia för att inte lyckas vara ensam tjej, kul hade vi då.. :)
Idag hade jag häng med mormor, vi såg Rain Man, grymt bra film, ikväll blir de häng med Jonto och alla kring stan, ska ut och busa med sen söta lilla röda bilen, wiihoo :)
Vet iallafall varför jag känner mig helt nere idag, de är idag 2 år sen min farbror gick bort, när mamma påminde mig om de så kunde jag inte undgå att fälla en tår (eller flera), fick ställa mig i duschen hos mormor för att inte visa att jag blev ledsen.. Sån är jag..
Gråter än idag varje alla hjärtans dag också, Vila i frid älskade faster! Du är saknad!
Har dock inte riktigt koll på datumet från idag, så sörjer mest på skärtorsdagen för de var den dagen då min farbror gick bort.
Båda var underbara människor, saknar dom båda väldigt mkt, även fast de inte var två som jag umgicks med sådär mkt så var två av min pappas alla syskon som låg närmast hjärtat..
De finns två till som betyder allt utav hans syskon, alla betyder ju massor för mig, men Ingemo och Hans-Ove, dom är så grymt omtyckta av mig, dom två har verkligen hjälpt mig i min uppväxt, även dom rår för den formade Mia som jag är idag, till beteende och hur man uttrycker sig, Ingemo känns de som att hon har lärt mig visa gästvänlighet och att alla har ett värde, Hans-Ove har lärt mig diskutera och hur man tacklar sig fram när de känns svårt och menlöst.
Bertil (VIF) Var en vänlig själ, alltid glad och trevlig och hade alltid något spännande att visa, ett roligt skämt att dra, eller en värmande kram att dela ut,.
Maj-Britt (VIF) Var även hon en vänlig, men väl parfymerad tant, fick alltid hårda karameller och läsk när jag var dit, kommer ihåg deras ljusdämpade hus i Gammelstan och hennes röda hår, hennes händer som alltid var kring kinderna på en och hennes härliga leende..
Minnen,..
Var med min kusin också igår btw, Robin, fan, han är så jävla härlig den där människan, massa att berätta och alltid ett leende på läpparna, så jävla frän kusin man har.. :) Stolt släkting!
Nu drar jag, hejdå :)
Sur och grinig är man mer eller mindre hela tiden.. och jag är tydligen inte ensam om de.. jajja..
Gårkvällen var helt kul, var ut med ett gäng gamla kompisar, släpade med mig Lill-Mia för att inte lyckas vara ensam tjej, kul hade vi då.. :)
Idag hade jag häng med mormor, vi såg Rain Man, grymt bra film, ikväll blir de häng med Jonto och alla kring stan, ska ut och busa med sen söta lilla röda bilen, wiihoo :)
Vet iallafall varför jag känner mig helt nere idag, de är idag 2 år sen min farbror gick bort, när mamma påminde mig om de så kunde jag inte undgå att fälla en tår (eller flera), fick ställa mig i duschen hos mormor för att inte visa att jag blev ledsen.. Sån är jag..
Gråter än idag varje alla hjärtans dag också, Vila i frid älskade faster! Du är saknad!
Har dock inte riktigt koll på datumet från idag, så sörjer mest på skärtorsdagen för de var den dagen då min farbror gick bort.
Båda var underbara människor, saknar dom båda väldigt mkt, även fast de inte var två som jag umgicks med sådär mkt så var två av min pappas alla syskon som låg närmast hjärtat..
De finns två till som betyder allt utav hans syskon, alla betyder ju massor för mig, men Ingemo och Hans-Ove, dom är så grymt omtyckta av mig, dom två har verkligen hjälpt mig i min uppväxt, även dom rår för den formade Mia som jag är idag, till beteende och hur man uttrycker sig, Ingemo känns de som att hon har lärt mig visa gästvänlighet och att alla har ett värde, Hans-Ove har lärt mig diskutera och hur man tacklar sig fram när de känns svårt och menlöst.
Bertil (VIF) Var en vänlig själ, alltid glad och trevlig och hade alltid något spännande att visa, ett roligt skämt att dra, eller en värmande kram att dela ut,.
Maj-Britt (VIF) Var även hon en vänlig, men väl parfymerad tant, fick alltid hårda karameller och läsk när jag var dit, kommer ihåg deras ljusdämpade hus i Gammelstan och hennes röda hår, hennes händer som alltid var kring kinderna på en och hennes härliga leende..
Minnen,..
Var med min kusin också igår btw, Robin, fan, han är så jävla härlig den där människan, massa att berätta och alltid ett leende på läpparna, så jävla frän kusin man har.. :) Stolt släkting!
Nu drar jag, hejdå :)
Kommentarer
Trackback
